Åtminstone en gång om dagen får jag höra att herregud vad hon är lik Per. Bonnie alltså. Jag tycker i och för sig att det är ganska gulligt att det är så. Romantiskt på nåt vis. Och det konstiga är att jag visste banne mig i samma sekund jag fick veta att jag var gravid att det var en liten daddys girl vi skulle få. Kände på mig att Bonnie och hennes pappa skulle ha ett alldeles särskilt band sinsemellan och när jag såg min ofödda baby framför mig föreställde jag mig en liten mini-Per. Men så idag när jag var nere i källaren en sväng hittade jag plötsligt mitt gamla studentplakat. Mamma och min syster gjorde det och limmade fast förstorade fotografier av mig som liten. Alltså. Jag vet inte om det är jag som ser det jag vill se - men är det inte så att Bonnie också är väldigt lik mig? Som liten alltså? Kanske, kanske kan det vara så - trots allt - att mina gener på något sätt är inblandade i den här babyn? Per har kanske ändå inte befruktat sig själv och sen liksom bara planterat embryot i mig på något vis. You be the judge.
