I veckan har vi haft sportlov. Och vi gjorde precis som förra året, och firade det i Kiruna. Då gjorde vi en hel tågluff genom norra Sverige, den kan ni läsa om här, den här gången var det inte precis läge att resa runt mellan olika platser; men att stanna bara några dagar i Kiruna var helt fantastiskt det med. För det första vill jag bara säga att det för mig som sydsvensk känns väldigt speciellt att vara så här långt norrut. Naturen, tystnaden och det vilda och orörda är totalt hänförande. Både årets och förra årets resa är två av mina absoluta favoritresor i livet, alla kategorier. Vi tog nattåget upp. Fullastade med picnic och i vår egen kupé. Bara detta är ju en upplevelse förstås. Och sedan landa i Kiruna som med all sina snö och pittoreska kvarter känns som en Astrid Lindgren-stad. Och så gruvan med skidbacken på där mitt i. Precis som förra året bodde vi på Camp Ripan. Små egna stugor med ett litet kök och sängplats det till alla. Och så finns där ett helt otroligt fint och mysigt spa, med bastu och varmt bad ute. [caption id="attachment_36039" align="alignnone" width="810"] Jag och Bonnie i hotellets egna kaffemask. Hållbarhetstänket är genomgående på Ripan.[/caption] På grund av pandemin var spa:et förstås begränsat i sin kapacitet. Vi hade bokat platser i god tid innan och fick ha hela stället nästan helt för oss själva! Så skönt att efter den långa tågresan, knalla genom stan mot Ripan, checka in och sedan tvätta av sig resdammet här. Visste ni förresten att Kiruna heter Giron på samiska, och att giron betyder just ripa? Bil har vi ju då alltså inte med oss; men på hotellet finns det spark och pulka att låna och ta sig runt i stan med! Både förra året och i år har vi bokat in aktiviteter genom hotellet. Dagen efter ankomst åkte vi på ”raidu” - möte med renar. Jag har nog kanske aldrig egentligen sett en ren på nära håll innan, det här var verkligen en upplevelse. Dels att träffa renarna, men också att få lära sig mer om renskötarlivet. Vi blev hämtade på hotellet och åkte sedan kälke bakom en skoter till renhägnet. Vi fick mata renarna, ställa tusen miljoner frågor om renar och renskötarliv, racea i släde bakom renar och vara ute i naturen hela dagen. Det var verkligen en helt fantastisk upplevelse. Och renar? Herregud vilket litet drömdjur. Som levande gosedjur i gullighetsnivå ungefär. Även utan planerade aktiviteter finns det massor att göra i Kiruna. Åka skridskor, längd, ta sig till Luossavaara-backen mitt i stan och åka slalom, besöka gruvan - possibilites are endless. Vi var mest inne på snölekar och varvade pulka, med skridskor för att sedan värma sig i spa:et. Precis som förra året var vi även denna gång med om att få åka hundspannstur i nattmörkret, i jakt på att få se norrskenet. Nästan obeskrivligt mysigt att bädda ned sig i en pulka hela familjen, med 11 huskyn framför, och en förare bakom. Och så rakt ut i skogen, i tystnaden och mörkret och det gröna ljuset ovanför. Känslan att swisha fram över den frusna Torneälven, alldeles varm men med kinderna bitna av kylan. En unge i famnen och de andra framför. Per bakom. Verkligen utan någon som helst tvekan ett av mina finare minnen i livet, det vet jag redan nu. Så klart helt omöjligt att fånga i bild, allt detta. Men här är en från efter att vi just kommit tillbaka till gården varifrån äventyret utgick, och ni kan kanske se på våra leenden att ingen är precis olycklig. Efter allt utomhusliv blir det ju liksom också extra skönt att mysa i lilla stugan på kvällarna. Vi har precis börjat kolla på Vår tid är nu, barnen som vanligt skeptiska till alla våra förslag inledningsvis, men nu älskar de den (precis som de som vanligt brukar göra med alla våra förslag när de väl slutar vara skeptiska). Sista dagen innan vi hoppade på nattåget igen, gjorde vi en utflykt till Ishotellet i Jukkasjärvi som ligger vid Torneälven bara ett par mil bort. Det var otroligt kul att se Ishotellet i verkligheten. Tänk bara att komma med iden att bygga ett hotell i is? Och all oerhört vacker iskonst i rummen? Läget med älven och fjällen runt omkring. Så vackert och fascinerande. Nästa gång vore det väldigt kul om vi kunde lägga åtminstone en av nätterna här! Sammanfattningsvis: Oj vad jag kan rekommendera att ta nattåget till Kiruna. Låta alla skärmar stanna på rummet och bara vara i naturen och uppleva den frid och frihet som landskapet kommer med. Turismen här uppe är ju till avgörande del internationell. Förutom i år då. På ett sätt är det ju helt knäppt att vi svenskar inte riktigt lyckats fatta hur storslaget vårt land och vår natur är, men att folk från hela världen gärna åker hit upp?