Jag har fruktansvärt dåligt självförtroende när det gäller matlagning. Det här att noja upp sig och få jordens prestationsångest, vad gäller maten alltså, så fort man ska ha gäster hemma, har jag ärvt i rakt nedstigande led från min mamma. Jag är inte bara ängslig i mig själv, jag ser också till att berätta för den som inom kort ska få äta min mat att nu kommer "han/hon förmodligen få äta något riktigt äckligt/konstigt/annorlunda på det dåliga sättet. "Det kommer med all säkerhet att gå åt pipan det jag håller på att laga". "I värsta fall får vi beställa pizza". Så där håller jag på. Ända tills Per blänger ilsket på mig på ett sätt som betyder att jag ska knipa näbb. Han tycker nämligen att jag är en alla tiders matlagare. Och jag själv gillar också min mat. Faktiskt. Jag får bara för mig att ingen annan gör det. Igår var familjen Jihde hemma hos oss och jag hade tagit mod till mig och bestämt mig för att laga Kristins chili som läskat mig i veckor. Jag ringde förstås Kristin innan för lite pepptalk, lyxigt att ha världens bästa matlagningscoach ett telefonsamtal bort. När gästerna anlände kunde jag som vanligt inte hålla mig från att förvarna; "Det här kommer med all säkerhet smaka apa, bara så att ni vet. Jag KAN inte laga mat, det vet ni va?" Arg blick från Per. Och jag förstår honom. Det är inte direkt någon aptitretare när kocken hånar maten i timmar innan det är dags att äta. I timmar ja. För den här chilin tog fyra timmar på sig. Och i smyg kände jag mig alldeles husmorsmysig med ett långkok puttrandes på min spis. Bara så där. Inga konstigheter alls. Och sen när vi skulle äta; hur tror ni att det smakade? Jo men det var SÅ jävla gott. Kristins förtjänst förstås, det var ju hennes recept menar jag. Men ändå. Jag gjorde det. Själv. Ja det var så sinnessjukt gott att jag nog säkert tio, femton gånger under middagen inte kunde hålla mig från att lovorda min egen matlagning. Rejält också. Hämningslöst. " Men jösses, är det inte helt bisart gott?" "Fy FAN vad det här smakade bra hörni!". Så där pågick jag. Men det var det. Gott alltså. Testa själva. Äsch. Ni kan testa allt Kristin tipsar om tycker jag. She's a fucking genious. Enda nackdelen är väl att jag efter detta känner att jag börjar bli en taco-snobb. Man går liksom helst inte tillbaka till köttfärs när man provat Kristins chili.
