[caption id="attachment_2013" align="aligncenter" width="687" caption="Glad igen!"] [/caption] Äsch. Det där gick ju hur bra som helst. Lite gråtigt förstås, men det gick över snabbt som ögat. Skönt för Rio. Och. Väldigt skönt för mig. Och snälla BVC-tanten gav min lilla sölkorv så mycket beröm. Var det inte hyn så var det längden och vikten som var fullkomligt enastående. Och eftersom man är en alldeles fantastiskt larvig liten mamma får man plötsligt för sig att det är något slags superbarn man har. Ungefär som när man, eller i alla fall jag, var liten och verkligen trodde att man var bäst i världen för att mamma sa att man var bäst i världen. Utan att haja att det (eller något liknande) är vad alla mammor säger till sina barn, eller att beröm av något slag är vad alla BVC-tanter ger sina små patienter. Fast å andra sidan. Jag har ju ett superbarn. Två till och med. Åtminstone i mina ögon. Och det räcker långt!
