Min syrra som bor i Karlstad är i Stockholm på kurs och bor över hos oss. Hurra! Vi konstaterade just att det ju är synd och skam vilket förfall man går igenom på en arbetsdag. När man går hemifrån på morgonen är håret fluffigt, läpparna glossiga, kinderna rosiga och blicken vaken. När man trillar hem x antal timmar senare är håret en golvmopp, läpparna fnasiga, kinderna likbleka och blicken svartsotig av nerfallna gamla sminkrester. Ens smala lycka är väl att det inte är förrän just när man kommer hem och kastar en blick i hallspegeln som man inser hur illa ställt det är. Att man förvandlats från tiptop-renoverad till ett renoveringsobjekt - om vi ska prata i bostadsmetaforer. Hellre då att klara dagen med bibehållet gott mod genom att leva efter min favoritdevis "intala dig alltid att du är lite snyggare än du är, så blir du lite snyggare än du är".
