Ni vet såna där perioder när barnen kraxar och låter hela nätterna och man sitter upp och tar hand om, hämtar vatten, klappar, sover med ett öga öppet, tröstar - och sen när det blir morgon kraxas det fortfarande litegrann och man bestämmer att vi nog får stanna hemma allihop. Och sedan, minuten efter att det just blivit för sent att lämna på skolan - som i ett trollslag; barnen är piggare än någonsin. Flyger som skållade troll genom affärer och i huset. Snattrar och pågår utan så mycket som en nanosekunds avbrott. Och allt det där man hade behövt göra kan förstås omöjligt göras, och man bestämmer sig för att NÄSTA DAG VET JAG TVÅ SOM GÅR TILL SKOLAN. Fast sen blir det kväll. Kraxandet börjar igen. Lååååång natt följt av ny morgon och det är där någonstans man ba BAM! går i exakt samma fälla igen. Dag efter dag. Där är vi just nu.
