[caption id="attachment_30230" align="alignnone" width="810"] Stugan! Min lyckligaste plats i världen![/caption] Japp! Så är det, och det känns faktiskt otroligt... spännande, tror jag är bästa ordet! När vi bestämde oss för att bo utomlands ett tag för mer än sex år sedan, var inte meningen att det skulle bli så här länge. Vi tänkte ett år, sedan tre, nu har det blivit sex. Och det finns många anledningar till att det är dags att bo i Sverige ett tag: För mitt jobbs skull, inte minst. Det fungerar inte längre riktigt att jobba på avstånd från mina kollegor och jag ser fram emot att skaffa ett kontor och arbeta i realtid mot Sverige där Blankens har större delen av sina kunder, i stället för med nio timmars tidsskillnad. Dessutom är timingen rätt för barnens skull. De är superpeppade på att testa Sverige ett tag, för trots att de bott i USA nästan hela sina liv känner de sig ändå minst lika svenska som amerikanska. Vi älskar Kalifornien på nästan alla sätt; naturen här, resorna, människorna, maten och kulturen - men Sverige är på ett luddigt sätt som är svårt att beskriva i ord hemma och jag ser så mycket fram emot att kunna träffa min syster och övrig familj oftare och på ett mer spontant vis. Och att kunna åka till min älskade, älskade, älskade lilla sommarstuga när andan faller på! Jag tänker att detta inte är ett livsbeslut. Ingenting i världen gör mig mer stressad än tanken på att inte ha rätten att ändra sig och sitt livs inriktning igen och igen och igen om det skulle behövas. Jag gillar att vara följsam efter hur livet svänger och leder oss, och så får det vara även den här gången. Nu gör vi Sverige med full kraft och engagemang, vad som blir nästa kurs efter det - om vi flyttar tillbaka till LA eller om vi hamnar någon annstans eller stannar i Sverige för alltid, blir en lika spännande utveckling för mig och oss att ha ögonen på.
