Åh, det är så vackert ute nu. Hjärtskärande vackert. Var på Grönan i lördags och satt med Rio i famnen under det här otroliga trädet (vad är det för sort förresten? Någon som vet? Magnolia? ) och fräknade på mig med ansiktet mot solen. Man njuter, samtidigt som man känner en svag tagg av panik för att den här tiden är så kort, kort, kort.
