Som mammaledig blir man lätt gnällig. Eller i alla fall jag. Groundhog day-känslan. Man tvättar, plockar, städar, ammar, lagar mat, hämtar - och får varken applåder eller en fet lönecheck som tack. Men. Nu när jag börjat jobba lite får jag perspektiv och stimulans också från annat håll än hemmet och njuter av hemmadagarna på ett helt annat sätt. Det är en fantastisk lyx, det här med föräldraledighet. Idag har jag och Rio varit ute på en lång promenad. Nu byter jag spår här lite, men när jag precis hade träffat Per sa jag jämt till mina kompisar att jag inte kunde fatta inte de också var kära i honom. Jag kunde liksom inte begripa hur någon kunde nöja sig med någon annan, när Per fanns. Well, riktigt så känner jag inte längre. Eller jo. Kärleken är det inget fel på, tvärtom, men den där nykärentusiasmen kanske har mattats något (även om jag fortfarande är säker på att han är svårslagen, Per). Hur som helst. Lite på samma sätt känner jag om Farsta idag efter långturen i skogen idag. Varför vill man bo någon annanstans, när Farsta finns? Va? Vi strövade genom vitsippshav... ...och njöt av vyn från Ågestabron. Sen sneddade vi in i skogen och kollade på alla snygga hus i ... Mellansjö? Heter det så? Blir man inte lite gladare, lite piggare, lite rosigare av att vistas i lövträdsmiljö med jämna mellanrum? Sedan gick vi längs vattnet, rundade toppen av Magelungen. I en hage såg vi en häst som hade fått storprillan i sig. Rios ögon var så stora att jag trodde att de skulle ploppa ur skallen på henne när vi stod och kikade på den livliga kusen. Ja, ja, den var himla festlig hästen, så det blir en bildkavalkad. Kolla! Den hoppar liksom jämfota. Maken till cirkushäst! Till hösten är det jag som skriver in mig på Farsta ridskola och börjar rida igen. Tänker kanske be om någon annan häst än just den här levnadsglada dock. Efter hästäventyret tog vi den här snitsiga träbron över till vår sida av sjön Sedan gick vi vidare mot Farsta centrum och hamnade till slut på Hemköp. Och där vid Ketchup-hyllorna var allt så kul tyckte Rio att det frustskrattades så att lilla näsan till slut blev alldeles hoskrynklad och röd. Ni ser va? Visst är Farsta fint? Ja, ja - ni tycker så klart att stället där just ni bor är himmelen på jorden. Och det är ju bra det, att alla är nöjda menar jag. Men funderar ni på att flytta (hint, hint BB) - flytta till Farsta!
