En kväll för tre år sedan sågs vi, det här gänget i LA. Vissa av oss kände varandra, andra hade aldrig setts förut. Jag, Peppe, Anitha, Linnéa och Anne. Det var en kul kväll, men framför allt blev det en totalt hudlös kväll. Vi var väl kanske alla i någon slags känslomässigt intensiv fas, vissa mer än andra. Men den där kvällen öppnades liksom alla spärrar och dammar och vi fanns där och var där för varandra på ett intimt och fint sätt, trots att vissa träffades för första gången. Hur vägar liksom i bland bara tycks råka korsas och så finns människor där som är och säger exakt det man behöver. Tror vi alla i gänget minns den där kvällen lite extra. Och sedan dess ses vi allihop varje sommar, en gång om året. Vissa umgås jag med större delen av övriga året också, men så här och ihop är nu en sommartradition som känns fin och viktig. Vänskap är ju inte bara personen, utan ibland också rätt person vid rätt tillfälle. Band kan liksom uppstå när man minst anar det!
