Våra ungar är bra på att sova, så jag ska verkligen inte klaga. Men ibland asså. Ibland önskar man att man var 25 igen och hade paniiiiiik när man hade lite svårt att somna någon kväll och nattsömnen blev kapad med någon timme eller två. Igår kväll: 23:15 Rio skriker plötsligt (och för ovanlighetens skull) från övervåningen. Hon ligger i vår säng och har fått falsk krupp och har lite svårt att andas. Jag går upp och tröstar, fast det tar lite tid. Hon gråtsover liksom och har liksom fastnat i gråtet. Inser att det är hög tid för mig att gå och lägga mig också. Gör det och somnar som en stock. 00.15 Bonnie stormar in i sovrummet, rufsig och oförklarligt ilsken som hon brukar vara när hon vaknar på natten. Babblar något om en mardröm om pirater och kryper ner i min famn. Ligger länge och nyper i mina armbågar (armbågar är liksom hennes grej, hennes snuttefilt) och kräver att jag måste ha armarna "spikraka". Det blir mest och bäst skinn för henne att klämma på då. Det tar någon halvtimma innan jag somnar. 01.20. Per som har suttit uppe och jobbat går och lägger sig. Jag vaknar. Och är vaken en stund innan det är dags att somna om. Vi är fyra i sängen och det är trångt. Jag ligger uppklämd mellan båda barnen som pressar sina varma små kroppar mot min. Utrymmet och möjligheterna att röra så mycket som ett lillfinger... finns helt enkelt inte. Funderar på att gå och lägga mig någon annanstans i huset, men är så trött att jag bara inte orkar. Och vill heller inte riskera att väcka barnen. 03.40 Rio vaknar igen! Och hostar. Per vaknar inte. Jag vaknar däremot - tada! Och Bonnie vaknar också! Per sover. Nu börjar båda barnen hosta. De hostar och skäller för att riktigt visa för alla som hör (jag) att det är himla hostigt och synd om dem. Jag sparkar till Per. Han vaknar. Plötsligt har någon liten människa tänt alla lampor och tror att det är morgon. Stämningen blir plötsligt fnissig när vi sitter klarvakna i sängen allihop. 04.10 Jag får värme och trängselpanik och föreslår att Per och Rio går och lägger sig i farmors säng (obs! Farmor alltså inte där). Rio vill inte. Hon vill vara med mamma. I våran säng. Okej. Men om jag och Bonnie går och lägger oss i farmors säng då? Nähä? Nähä. Pappa och Bonnie i farmors säng? Nä då vill Bonnie vara med mamma, men föreslår att kanske kunde hon, jag och Rio gå och lägga oss i farmors säng. Att Per skulle få ha hela dubbelsängen för sig själv känner jag mig inte på det minsta humör att bjussa på. Per och Rio går till slut till farmors säng. Jag hör Rio tända och släcka en sjujäkla massa lampor innan hon till slut fattar att vi inte sovit färdigt. Jag somnar. 08.10. Jag vaknar med ett ryck - helvete - försenade! 20 minuter kvar innan vi ska lämna hos dagmamman! Okej. Omöjligt. Det får bli en sån där dag som halkar efter redan från början. Men det får det vara värt. De där sista timmarna sömn. Gud så skönt det var.
