När jag härom dagen skrev om dopklänningar och Rios annalkande dop var det någon i kommentarsfältet som frågade om vi var kristna. Eller troende. Jag minns inte riktigt hur det formulerades. Hur som helst. Nej. Det är vi inte. Inte i den meningen att vi ber till Gud och ser Jesus som frälsare. Men. Jag tror på kärleken. Och på godhet. Och jag tror på mirakel. Och det måste väl i grund och botten vara det samma som det kristna (och muslimer, hinduer och judar) också tror på? Bara det att hela Jesus, Gud, bibel och det svåra kristna språket-grejen gör och alltid har gjort mig förvirrad (helig ande liksom? I don't get it. Det och mycket annat). Vi vill döpa Rio för att dopet är en vacker tradition. Och för att jag när jag väljer att tolka kyrkan på mitt sätt, ser den som symbol för något som vill göra gott. Och det är klart att jag vill att mina barn ska vara en del av det. Fattar ni vad jag menar? Jag vill tro att kyrkan inte bryr sig så mycket om att jag är rätt främmande för Jesus-prylen. Det viktigaste är väl att vi delar en gemensam syn på att man ska vara tacksam över det liv vi fått och att man måste försöka vara en så bra människa man bara orkar och pallar. Vi har bara olika sätt att beskriva det på.
