Martin Luther King day är den där trevliga dagen som alltid dyker upp när en minst anar det, och betyder en dags ledighet och massor med viktigt prat i skolan bland barnen inför. Vi firade med att umgås med folk vi gillar! Men först: mer tapetserande! Hela helgen har jag tapetserat. Det går inte precis superfort, men jag är så stolt över att klara det själv, och över ett superfina nya rum till barnen. Efter tapetseramorgonen i allmänt barnkaos med sleepovers och hund som yr omkring parallellt med helgens FaceTime-samtal hem till familjen i Sverige, stack jag, Remy och Bonnie iväg till Elysian park, mitt i downtown LA och träffade kompisen Cirpa, hennes barn och lilla hund. Men först firade vi Rios tappade framtand med pannkakor med Nutella och grädde till frukost! Glassbilen dök upp i parken. Så passande! Goldie och lilla Fuji bekantar sig med varandra. Goldie var så duktig i parken, och jag vågade till och med släppa henne lös ett tag. Hon sprang omkring och såg så lycklig ut, och kom tillbaka till mig för gos och kramar mellan varven. Är helt tokig i vår fina lilla hund! Och det är även Bonnie som var hundrädd för bara en vecka sedan. Hon har fortfarande respekt för stora hundar, och snabba, hoppiga hundar är också läskiga. Men Goldie har helt vunnit hennes hjärta. På eftermiddagen kom Daniel och Freja förbi. Solen sken svagt och vi donade ute en sväng, drack en öl medan barnen lekte och Goldie tog igen sig efter allt springande i parken. Och sedan hämtade vi hem indiskt och Freja och Rio satte ihop en film som de framförde och vi fick jubla förstås. Teaterrecensent Remy Blankens var förstås på plats i publiken. Gluggåldern. En så kort men fasansfullt charmig del av ett barns liv. En alldeles perfekt, ledig och rolig dag blev det. Tack för den livet!
