Jag skyller på barnen att kvällsdopp känts som mycket mer besvär än värt de senaste 10 åren - men sedan jag landade i Sverige för två veckor sedan och haft ett konstant sug efter kvällsdopp sedan dess - så är jag kanske officiellt ute ur småbarnsåren och kvällsbadare igen? Och nu tillsammans med barnen vilket inte precis gör upplevelsen mindre själs-balsam-ig. Att smyga genom fårhagen ut på udden en sen kväll genom djurlivet och närma sig den stilla sjön. Klyva ytan med ett dyk och sedan knalla tillbaka till en kopp te och en bok. Det gör mig lycklig.
