Någon undrade i kommentarsfältet vad jag gör hela tiden här i LA egentligen. Och, ja, lite är det väl så att det är en fråga jag själv ställer mig titt som tätt. Innan vi åkte hit trodde jag att jag skulle kunna jobba friare än vad jag kan, men visumregler begränsar arbetet så därför har jag hittills mest ägnat mig åt lite långsiktigare planering inför arbete som jag ska ta mig för sen när jag kan och får. Jag försöker jobba vara kreativ och har avsatt vissa dagar i veckan när jag bara skriver. Lite planlöst så där. För att utveckla mig själv och se om det jag har i bakhuvudet kanske leder till något en vacker dag. Det låter kanske luddigt, men riktigt så luddigt är det inte. Däremot är jag livrädd att jinxa saker och börja prata om det innan något blivit verklighet, så jag håller mig till vaga formuleringar ett tag till. Men! Jag tänkte att jag under kanske ett par dagar ska försöka fota kanske inte precis allt jag gör. Men bits and pieces. Hur intressant nu det kan vara. Idag till exempel har jag gjort detta: Druckit en smoothie på chokladmandelmjölk, banan och jordnötssmör till frukost. Nästan för gott faktiskt. Vinkade sedan av barnen när Per skjutsade dem till preschool vid 9. Rio har precis börjat en ny grupp för större barn och är lika delar taggad som nervös inför att lära känna de nya barnnen och fröknarna och komma in i den nya klassens rutiner. Sedan slog jag mig ner i soffan med pyjamas på och datorn i knät och hade ett telefonmöte med Kavats VD Magnus Ericsson. Efter det svarade jag på mail, skrev och kikade in på bloggen. Allt detta tog nog en timme eller två. Blev alldeles ostbågig av den dåliga ställningen framför datorn, så jag drog på mig shorts och skor och sprang en kortis. Lyssnade på en Spotify-spellista som hette typ "100 mest spelade på Spotify" och endorfinpeakade exakt samtidigt som en ny svängig bit jag aldrig hört förut drog i gång. Jag sneglade mot skärmen och såg till min fasa att det var One Direction jag kutade runt och rådiggade. Usch. Jag som fortfarande och med viss stolthet ser mig själv som lite av en musiksnobb. Är Harry Styles min nya grej nu när jag börjar närma mig 35-årsstrecket? Efter en snabbdusch hoppade jag i kläderna och på väg mot bilen fotade jag mig själv med planen att skriva ett par rader om hur jävla härligt det är att bo i en del av ett land som är fruktansvärt kompatibelt med min absoluta favoritklädkombo: Jeans, stickad tröja och sandaler eller annat valfritt snyggt på fötterna. Varje dag får jag ha på mig jeans och stickad tröja. Det får mig på något konstigt sätt att trivas med det mesta här. Inte bara därför förstås. Men det bidrar, det gör det. Styrde kosan (eller bilen om vi väljer att använda ett språkbruk från den här sidan seklet. Sidan förra seklet alltså) mot mysiga Larchmont och La Pain där jag lunchdejtade med Karin. Jag var så hungrig så att jag knappt minns vad jag åt. Det beställdes och försvann. Men efterrättstéet, ett chai med fina och goda kryddor på skummet och agave syrup i var för jäkla smarrigt. Mintlemonaden var också läskande. Den där gamla servetten som jag fått med i bild, inte lika. Vad hände sen då? Jo. Halv två förstår ni, hade jag tid för oljebyte på Galpin i Van Nuys. Så då åkte jag dit. Lyssnade på Led Zeppelin och Pearl Jam i bilen och tänkte mycket på min gamla bästis och pojkvän Johan som precis blivit pappa. Tycker så väldigt, väldigt mycket om honom och är så glad att just han var personen som jag delade de riskabla, skakiga och konstiga åren mellan 15 och 18 med. Bil upphissad i taket i Van Nuys! Under tiden satt jag i skuggan och läste Karl Ove Knausgård. Så var det där med kosan igen. Den här gången skulle de jävlen mot barnens dagis. Vid 3 hämtade jag upp dem, och sedan åkte vi mot en Filip och Fredrik-inspelning där barnen behövdes som statister. På köpet fick de se Filip hantera en livs levande chimpans. Ingen trodde sina ögon. Och sedan har de förstås lekt apa och apskötare hela kvällen. Rio får förstås vara apa. Det stackars småsyskonets lott... Middag med familjen Wikingsson på Messhall efter det här och sedan - hem. Per läste typ 17 sagor för barnen medan jag liksom föll i trans där bredvid och till slut låg och dregelsov i kudden. Och nu sitter jag här. I samma soffa och med samma dator som för några timmar sedan. Svarar på mail, donar med några fakturor, bloggar, filar lite på en text. Småjobbar helt enkelt. Snart tänkte jag möla i mig både vin och choklad och kanske kolla på ett avsnitt av Breaking bad. Ja. Ni förstår. Mer spännande än så här är det inte. Ganska så mycket som vanligt, fast lite varmare klimat och lite mindre stressigt (för min del alltså). På ett ungefär.
