Min syrra med familj har varit här och hälsat på i helgen. I går åkte vi, trots att barnen surade och hellre ville gå till badhuset (men va sjutton, vi vuxna ville ju!) till Tom tit i Södertälje (men när vi väl var på plats tyckte alla att det var svinkul och vi fick locka och pocka för att till slut kunna gå därifrån utan att någon föll ihop i tantrum-gråt). Jag bad Per ta lite kort på mig och min syrra när vi gick från bilen på väg till experiment-verkstan. Nu när jag hade en ny väst från svenska F.A.V och allt på mig (känner mig lite som Ronja Rövardotter-Lovis i den. PÅ ett bra sätt) Ni vet ju att jag har problem med bilder, och särskilt att stå uppställd och se naturlig ut. Så jag instruerade honom att knäppa på lite medan vi gick. Då skulle det säkert bli svinbra. Allvarligt talat. Vem ser ut så här? Vilket samtalsämne kan tänkas föranleda detta sinnesrubbade kroppspråk? Vad håller jag på med? Okej, här kommer en bättre bild. Jag blundar i och för sig, men det får man kanske se som ett mildare fail i jämförelse? Rio var lite småhängig och satt och slappade i vagnen under större delen av Tom Tit-besöket. Men mot slutet fick hon spring i benen och då släppte vi loss henne. Vi var på plan fyra och där behandlades temat människokroppen. Man fick plocka i sär kroppar och alla organ och sen pussla ihop igen. En hyfsad morbid med kul sysselsättning. Rio hade dock andra planer. I samma ögonblick hon var fri spatserade hon fram till den manliga torson. Av alla tusen miljoner saker som fanns att se och göra var den lilla manicken på framsidan av plastkroppen tydligen det enda som gällde.
