Vi kollade på Melodifestivalen och åt indiskt med ett par kompisar igår. De berättade att de fått nog av all skit i lådor på vinden och att allt nu skulle säljas på loppmarknaden i Vårberg. Ett bord var bokat till en helg i slutet av februari. Jag blev eld och lågor och snudd på tvingade in Per på idén. Ett glas vin senare hade vi också bokat ett bord. Och redan idag har jag börjat rensa. Rensa, rensa, rensa. Överallt! Kläder förstås. Lårhöga lackstövlar från Abaeté, den där flätade handväskan jag köpte på en loppis i Los Angeles förra vintern, en skinnjacka från Velour och... äh - massor med mer. Högt och lågt. Jag säger till när det närmar sig, har ni inget bättre för er - kom förbi och morsa vet jag! Det blir en hel del kläder, accessoarer och... annat. Typ osthyveln som jag precis la ner i "sälj"-påsen. Men framför allt blir det inga överpriser, tvärtom, jag vill bara bli av med grejerna - det är dags att frigöra lite utrymme här hemma. En del av försäljningen tänker jag ge till Barncancerfonden. Igår grät jag över lilla Felicia som Laila berättade om. Hade jag varit religiös hade jag bett till Gud, Jesus och who else is there av tacksamhet för varje dag som Bonnie, Per och alla andra jag älskar får vara friska. Nu nöjer jag mig med att vara gränslöst tacksam i största allmänhet.
