Bonnie sover en tupplur, jag är fortfarande lite förkyld och sitter och huttrar i den kalla lägenheten. Ute är det nästan 10 minusgrader (vilket ju i och för sig är en barnlek om man jämför med delar av norra Sverige. Hur överlever man 40 minus?) och vinden yr snöflingorna i ett hysteriskt virrvarr utanför fönstret. I förrgår firade jag och Per tvåårig förlovningsdag och jag kom att tänka på hur det var de här dagarna - då. Bara vi två. I värmen bland vågorna på Hawaii. Lyckan då var så ny. Fnissigt pirrig och fladdrig. Lite nervös. Och nu. Stockholmska vinterstormar och förkylning till trots - av en annan sort. Lugnare och tryggare. Båda lika härliga.
