Vi har en liten människa hemma som plötsligt blivit väldigt bestämd med hur saker och ting ska vara. Och inte minst hur saker och ting inte ska vara. Ja, hon är så bestämd lilla Bonnie, att ja och nej inte längre räcker till utan man måste vara ännu tydligare i sina åsikter, så nu går orden Absolut och ännu oftare så klart Absolut INTE! varma här hemma. C: Vi tänkte att ska åka och hälsa på Mira och Milou i Karlstad snart, kul va? B: APP-SO-LUT mamma! C: Härligt, då gäller det bara att hitta en helg som passar. Men du vet att vi måste åka bil dit va? Och då måste ju du sitta i bilbarnstolen ett tag. Men det kan det kanske vara värt? B: APP-SO-LUT IIIIIIIIINTE! C: Så du tycker inte att vi ska åka då? B: Nä, tyvärr. Det blir APP-SO-LUT INTE! Det är liksom ingen tvekan om vem som bestämmer här hemma. Eller vem som tror att det är hon som bestämmer snarare. Det är en bitterljuv upplevelse det här med trotsåldern. Man blir ju så klart helt knäpp ibland, de dagar det bara ska krånglas, vad man än ska göra - går det att peta in någon form av krångel eller trassel någonstans - ja då ser man till att göra det. Å andra sidan är det så härligt att se det där lilla livet formas. Jag är så nyfiken på att få lära känna henne ännu mer. Vad är det för personlighet som gömmer sig i den där söta lilla kroppen? För övrigt är mitt bästa recept mot trots att helt enkelt släppa igenom en del trassel. Finns det tid och möjlighet - låt dem trassla lite då. Lyckas man bara hålla sig från att bli irriterad tröttnar de ofta snabbare än om man brusar upp och säger ifrån är min erfarenhet. De vet ändå någonstans vad som är rätt och fel och blir knappast odrägliga och bortskämda för det. Har ni några smarta knep eller tips kring hur man hanterar bestämda små tvååringar kan ni väl dela med er? Jag kan tänka mig att vi är många föräldrar som ibland står rätt handfallna inför ens lilla barns lustiga nycker.
