Vaknar nu för tiden inte sällan tillsammans med fyra andra i sängen. Det kommer knallandes under natten. Den ena efter den andra som bökar sig in mellan lakanen. Tio ben som sträcker ut sig när vi vaknar tillsammans med ljuset. Det är trångt och stökigt som fan. Samtidigt så jävla mysigt, och känslan av att ha hela sitt crew runt sig, mannen man älskar och inte mindre än tre ungar (jag hissnar fortfarande av insikten som slår mig ibland: tre. Barn. Hur hände det liksom?) är så sjukt jävlia mäktig alltså.
