Tänk vad mycket spänning valborg kom med förr om åren. Den där kalla, ljusa och kittlande långa natten när vad som helst kunde hända. Och i en liten småstad som den jag växte upp i var "vad som helst" så här i efterhand ofta något ganska litet. Eller så hade det mer med åldern än med att det var en småstad att göra. Det Peter sa i samband med att han nästan försökt kyssa Anna - var något som in minsta detalj kunde ältas i veckor efteråt. Eller vilka killar i nian som var med vid den där brasan vid Sandviken där vi grillade korv. Va? Åkte jag bakom Sammy på moppen? Men var inte han skitfull? Jo. So what? Och Linda var där också. Hon var så packad att hon inte kunde stå upp. Fast det är klart. Hon var ju gammal. Skulle fylla... sexton säkert snart. Vuxen, typ. Och hur man försökte röka precis som de äldre tjejerna som drack hembränt utblandat med apelsinjuice i PET-flaskar, trots att det bara gått en vecka sedan man smakade sin första Blend. Och efter de där många, långa timmarna när det kändes som att man upplevt själva livet fastän man i själva verket bara suttit bredvid knäpptyst och låtit denna nya spännande, kittlande tonårs - nej, vuxenvärld - plantera frön som inom kort skulle tvinga barnet att ge plats för tonåringen inom en - så kröp man ner i sin säng, iskall och frusen från topp till tå. Kanske med känslan av en kyss kvar på kinden. Med de där sista orden han sa innan vi skildes åt på repeat i skallen: "Jag tror... fan. Jag kanske typ... tycker om dig. Kanske. " Och hur detta ingenting fick en le från öra till öra där man låg med huvudet mot kudden i flickrummet. Och fortfarande kunde känna dofterna från hans skinnjacka och moped och från kolet vid grillplatsen, på huden och i håret. Doften av tonår och längtan efter frihet. Nu för tiden har väl valborg mest blivit en dag med en anledning och förhoppning om att vakna upp till en sovmorgon. Men går man ut och sätter näsan i vädret och andas in. Tittar upp mot himlen som ser precis likadan ut nu som då, och lyssnar mot skratten och pratet i parkerna och nere vid badstranden. Då kommer varenda minne och känsla tillbaka, som om de bevarats helt orörda i någon slags tidskapsel de senaste tjugo åren.
