Nu hade jag ju tänkt skriva ett härligt inlägg om förträffligheten med att ta sig med tåg hem från London via Paris som vi gjorde - sen blev hemresan kanske inte exakt så smidig som vi hoppats - men å andra sidan blev det bra på sitt lilla vis det med! Jag ska berätta. Efter tre dagar i London åkte vi med Eurostar till Paris. Det gick otroligt smidigt och snabbt. I Paris var Eiffeltornet det främsta målet. Rio ville så gärna se det, och sådana initiativ som inte handlar om skärmar, godis eller slippa städa sitt rum bör ju uppmuntras! Vi läste på om Eiffeltornet och bokade en guidad tur upp till andra våningen på kvällen. Det var faktiskt helt otroligt spännade att lära sig massor om tornet. Visste ni att Gustave Eiffel inte lyckades skapa förtroende för fler investorer efter att bara grunden var byggd, och bestämde sig för att investera själv. I den förhandlingen bestämdes att tornet skulle döpas efter honom, och att han hade rätt till alla inkomster tornet gav under 20 år efter färdigställandet? 11 månader efter att tornet stod klart hade han tjänat ikapp sina investerade pengar. Gustave Eiffel byggde också en liten lägenhet till sig själv högst upp i tornet. Det var oerhört varmt i Paris, så efter tornet orkade vi inget mer än att sitta på balkongen på hotellet och titta ännu lite mer på Eiffeltornet. Hade det inte varit nära 40 grader varmt i Paris på onsdagen hade vi nog inte haft några större svårigheter att hitta på saker att göra. Men nu hade vi lite otur med vädret på det viset, och blev lite låst liksom. Vi stannade på vårt urhärliga hotellrum - vi bodde på Pullman Eiffel Tower hotel och lyxade till det med room service. Sen gick vi ett varv på Champs Elysée och stannade ungefär var hundrade meter för glass för att palla med värmen. Det var nästan en lättnad när det var dags att åka mot tåget. Här har jag hittat massor av bra information om tågresor runt om i Europa - vi tog ett snabbtåg från Paris mot Karlsruhe för att ta nattåget med mysig kupé och bäddar till alla mot Hamburg. Men! Det var här hemresan slutade gå så där smidigt som jag tänkt. På det mesta tyska vis en tysk kan låta - ni vet, ganska rationell och kantig i formen så att säga, fick vi av en slump veta att tåget var inställt. Alternativen var att vänta på den lilla perongen i extrem hetta till två på natten och då ta ett snigeltåg mot Hamburg, utan garanterade sittplatser, eller att börja kryssa oss mot Hamburg lite tidigare men med många byten runt om i Tyskland. Det är väl en baggis, men med tre barn blir det lite körigare förstås. Aja. Vi började resan mot Hamburg och hade ytterligare otur med ett tåg som gick sönder, strandning i Frankfurt på stationen någon timma kl 3 på natten och så vidare och så vidare. Det blev lite av en pärs kan man milt sagt säga - men! Det fina i allt detta är ändå att det på något vis är rätt bra med lite struggle ibland. Istället för att tjafsa om dumheter började vi alla istället teamworka för att klara natten, få med all packning och hålla andan uppe. Det blev liksom fint på något vis? Och lite stärkande? Men med det sagt är det ändå oerhört skönt att vi snart är framme i stugan och hemma igen. Idag den 27:e juni när jag och Per dessutom firar majestätiska 11 år som gifta!
