En fin sak med stormen Dagmar, åtminstone för oss i mellan-Sverige som sluppit se hennes mest aggressiva sida, är att hon är jäkligt sövande. Vi har varit hos mamma i Mariestad ett par dagar nu. Hon bor mitt i skogen och där har Dagmar haft massor av träd att bråka med. Vi har varit duktiga och lagt oss i tid på kvällarna, har nog varit i behov av att sova mycket allihop så här på andra sidan mållinjen efter en intensiv höst. Och maken till sövande ljud än Dagmars härjande i kronorna har jag inte varit med om sedan jag var liten scout och bodde i vindskydd under bar himmel. Jag har somnat som en sten. Och sovit konstigt länge. Tjejerna med. jag trodde fan inte mina ögon igår när vi äntligen pallrade oss ur sängen och såg att klockan var halv tio. Vad viktigt det är, sömn. Vilken otrolig skillnad det gör för humör och sinnesstämning att vakna utvilad. Så, Dagmar, du får en del skäll just nu, men för de senaste nätternas drömsömn tackar jag dig innerligt.
