De säljer syrenbuketter i butikerna här nu, och de doftar så härligt och är så vackra, men jag vågar knappt gå nära dem och än mindre köpa hem. Få saker gör mig så nostalgisk som syrendoft. Hela barndomen går på repris, vilda stunder från tonåren, sena nätter i Humlegården efter en natt på stan - det blir liksom för mycket känslor att hantera. Tider som gått och aldrig kommer tillbaka, människor som tappats bort och saknas. Minnen som börjar suddas ut och bli vaga. Håller mig till vita liljor som bara doftar gott och punkt och slut med det.
