Att flyga mellan Los Angles och Stockholm är en lååååång tur för två små barn. Och för deras mamma. Inte minst för deras mamma. Men jag slänger av hatten, gör krumbukter av lycka och tacksamhet inför mina barn och deras förmåga att lägga sina vanliga högintensiva style åt sidan så fort det vankas flygplansåkning. 15 timmar satt de som små gulliga ljus i sina säten och sov eller spelade eller kollade på film. Må denna otroliga superkraft aldrig försvinna! Nu är vi incheckade hemma hos svärmor och har en lång och intressant natt av tuff jetlag bakom oss. Vid tvårycket var barnen klarvakna och då var det bara att duka fram mat, prata länge med pappan i Los Angeles, sjunga och läsa mycket, prata om ja, ALLT (exakt allt) faktiskt och bestämma oss (vissa av oss) att farmors väckarklocka är nya bästa gosedjuret. Vi somnade till slut och vaknade just. Och nu ska vi strax ut och andas in den där svenska sommaren som vi saknat så. Härligt att vara hemma!
