Åh vad jag har svårt att hantera dagar som idag, som dyker upp och man vaknar och är sur redan från början. Fortsätter vara sur och grinig och allt som händer runt omkring en verkar enhetligt jobba för att man ska bli på ännu ruttnare humör. Började morgonen med att bråka och snudd gå rättshaverist och bara "men jag har ju inte gjort något fel, det är ni som har gjort fel er sviiiiiin" - i insändare och artiklar på den där sabla Försäkringskassan som ma ju kan bli helt rosenrasande på när man plötsligt finner sig helt maktlös bredvid den här jättekolossen av till synes nyckfull information och beslut (ser ni, nu lyckades jag få ur mig lite av den där rättshaveristlängtan här! Det var väl skönt för mig!). Bråkade sedan vidare med Rio som var på sitt mest envisa och svårhanterliga humör. Blev efter detta dock sams med Rio (som var sjuk, eller snarare "sjuk" - och det var det vi tjaffsade om) och hade - i och för sig - en väldigt mysig förmiddag med henne. Innan jag blev grinig på en annan person på ett lunchställe där det sölades så till den milda grad att jag efter en timmas väntan till slut fick rusa iväg med en grinig Rio under armen och maten kallnande i påsar. Asch. Det här är ju förstås bagateller, inget verkligt att sura över. Inte alls. Men ni vet hur det kan vara. Ibland när humöret är på sitt mest retliga sätt och man bara vill sitta hemma under en filt och sura för sig själv, fast det inte riktigt går för att man har ungar och måsten och ett liv som behöver skötas - då får jag inte riktigt ihop det. Då kan jag liksom inte riktigt klistra på smajlet och låtsas som ingenting. Vilket alldeles säkert hade varit den bättre lösningen, eftersom det alldeles tveklöst är så att grinigt humör väcker grinigheter hos andra. Och tvärt om. Bra föder föder bra. Dåligt föder dåligt.
