Jag har storlek 38,5. 39 är alltså nästan alltid för stort. 38 är för litet. Oftast är det inget större problem. Så länge man håller sig till sko- käng- och stövel-köp. Då brukar det kanske bara sluta med att det mesta är mer eller mindre obekvämt. Det är när jag ska handla pumps jag bannar det här halvstorlekstillståndet. Tiger-skorna ovan fick jag lov att acceptera bort. 39 glappade som flipflops. 38 gjorde att mina bleka, fula dödmanstår hängde som små hoppressade klumpar ur peep toe-hålet fram. Helt osnyggt. Alla Acnes skor är out of the question. Och så vidare. För att förekomma de förutsägbara typer som nu snabbt i kommentarsfältet måste skriva typ "...dagens i-landsproblem" vill jag säga: nej. Det här är inget större bekymmer på ett världsligt plan. Absolut inte. Men det är en av många anledningar till att jag älskar att semestra i USA. Där finns det nästan alltid halvstorlekar i butikerna och för en skosucker som jag är det lika med himmelriket. Dessutom brukar det alltid erbjudas stora damstorlekar i amerikanska skoaffärer. Varför kan vi inte ha samma härligt breda storlekspalett i Sverige? Ska man verkligen behöva gå till specialaffär och köpa skor om man drar en 42:a? Det känns ju ändå som en hyfsat vanlig storlek menar jag.
