Tror ni inte att alla människor behöver en liten stund för sig själva då och då för att må riktigt bra? För att bättre uppskatta tiden man har med dem man tycker mest om? Per och Bonnie är på vift, och eftersom vi ska ha lite familjefika hemma om ett tag tog jag på mig uppgiften att storstäda. Jag trodde nog aldrig jag skulle säga så här, men herregud vad trevligt det är! Billie Holiday på hög volym i stereon, fritt fram att slänga hur mycket jag vill utan att behöva kolla av med någon (Per alltså) innan, strosa runt i bara något gammalt linne, känna hur lyan fylls av mjukmedelsdoft från tvätten och fräscha Jif-slöjor från det skinande rena badrummet. Och så den sköna känslan av att vara på egen hand. Kunna tänka tankar från början till slut utan att avbrytas av något blöjbyte eller klosslek. Kunna pladdra i telefon med väninnorna. Såna där enkla saker. Lyxiga saker. Snart ska jag dock knyta ihop städsäcken och ge mig ut på en joggingtur. I förrgår sprang jag 5 kilometer på 27 minuter, men idag undrar jag om jag ska våga mig på intervall istället. Verkar sjukt jobbigt (så där att man vill kräkas efter). Så jag kanske vid närmare eftertanke låter bli.
