En söndag utan planer - med en behaglig liten bakfylla i kroppen efter en mycket trevlig barrunda kvällen innan - det är ett riktigt drömupplägg för att runda av helgen på bästa sätt. Vi slappade hemma hela förmiddagen, och jag tog en två timmar lång tupplur bara så där. Är världssämst på tupplurar så när det väl händer är det liksom jubel och bjällerklang och jag vaknar helt paff över att det ens hände och superpigg bara av att veta hur mycket extra bonussömn jag lurat till mig av mig själv. Eftersom det är varmt som i helvetet här just nu, drog vi till stranden i Santa Monica framåt eftermiddagen. Det är inte bara som vackrast då, men också lagom varmt. Barnen lekte i vattenbrynet och på stranden, jag och Bonnie hoppade genom och delfinade oss i vågorna, och Remy som är en sån bebis som stoppar allt i munnen (det har i och för sig alla våra ungar varit) har äntligen slutat sleva i sig sand som en dåre och kröp istället runt och tittade och kände på saker. Med händerna! Duktig bebbe. Så ett litet litet tag satt vi på en handduk Per och jag och hade det helt stillsamt och fint medan de tre stollarna skötte sig helt själva. En liten stund som sagt. Men ändå! På vägen hem stannade vi till hos kompisar i Mar Vista på pizza. Passade på att kolla in trädgårdarna hos kvarterets mest ambitiösa Halloween-firare också. Rio gnällde över ont i halsen i bilen på väg hem, och när jag kollade ner i gapet med en ficklampa såg det allt annat än vackert ut. Så imorgon blir det vab-dag (ja, utan själva ekonomiska fördelen med vab som man får i Sverige då, eller ja, har i och för sig aldrig tidigare heller tagit ut en enda vab-dag, eftersom jag alltid haft eget företag och kunnat styra om och jobba på kvällar och så) och doktorsbesök och allt sånt där som man inte slipper undan bara för att man råkar bo i något slags evigt semesterklimat. Tyvärr.
