När jag var yngre, alltså inte barn, utan mer nybliven vuxen, kunde jag ha superångest över att tider som gått aldrig skulle komma tillbaka. Sommaren med myggbett, insjöbad, skrubbsår och cykeläventyr skulle till exempel aldrig bli så där somrig igen. Nu var den ju liksom bara... vuxen. Men. Det här med att bli förälder att uppleva sommaren på ett helt nytt sätt igen. Att hänga på stranden vid en liten sjö som luktar så där som bara svenska små insjöar verkar göra är en nästan lika fantastisk upplevelse nu som när man var fem. Man får ju liksom känna, se och uppleva allt det där igen, genom sitt barns ögon. Och det är en brakänsla som känns ända längst in i själen att se sin tvååring få fräknar medan hon upptäcker världen under den alldeles lagom varma solen. Som frilansare har jag ju liksom ingen chef som säger till mig att jag måste jobba, så det det gick väldigt lätt att övertala mig själv om att checka ut tidigt från jobbet denna ljuvliga sommardag, packa en strandväska och hämta Bonnie hos dagmamman några timmar tidigare än vanligt. Lite senare anslöt också Per och Rio och det blev en sommardag de luxe i fina Farsta. Bonnie har i mer än ett år nu tränat ihärdigt som en elitgymnast på sin favoritgren: att hoppa. Förra sommaren övade hon varje dag, timme ut och timme in, tills hon till slut lärde sig att skutta. Både högt och långt. Sedan har det fortsatt. Hon kör minst ett hopp-pass hemma i soffan varje dag, och nu när det blivit varmt ute hoppar hon upp på och ner från i stort sett allt. Bruden tokälskar helt enkelt att hoppa. "Ja, alltså, det här är ju jävligt basic. Ett klassiskt skutt kan man väl kalla det. Det där är ju en smaksak, men själv hoppar jag gärna över någon form av hinder. Som i det här fallet en hyfsat läbbig, ja, vad ska vi kalla det? Vore ravin att överdriva?" "Här har jag avancerat något och gett mig på att hoppa ner från en brygga. Och det kan jag säga ladies and gentlemen där ute, att det där är en riktig tiopoängare. Totalt jävla klockers alltså". "Att hoppa i vattnet är också förbaskat kul. Men då måste man ha hjälp, och det vet ju alla att morsor och farsor är sjukt rädda att få "kallt" vatten på sig, det är ju nästan så att man får skämmas över hur de piper och har sig. Eller ja. Nästan förresten. Man skäms, helt enkelt. Men kul är det!" "När man tröttnat på vattnet tycker jag att det brukar kännas fräscht att slänga på sig en badkappa och sondera den närliggande terrängen. Spana efter lite schyssta stenar och sånt man kan hoppa från. Här har jag till exempel hittat en lagom hög bumling, och vad jag gör då, när jag ska försöka hoppa riktigt långt och riktigt högt, är att jag sticker ut tungan. Av någon anledning, fråga mig inte varför, så går det alltid lite bättre då. Den här övningen kan jag göra om, säg... två, trehundra gånger utan att tröttna. Typ." "Efter ett sånt pass kan det vara skönt att svalka sig med några blandade småhopp vid vattenbrynet." Ja, ni fattar själva. Det är inte en lugn sekund, bokstavligt talat, när man är mamma till Bonnie Blankens. Den härliga dagen avslutades med ett glas vin hos några kompisar som nyss flyttat till Farsta. Sedan promenerade vi hem, i den sagolikt vackra solnedgången.
