Vi var många som samlades i Kungsträdgården idag för att delta i RFSUs marsch mot mödradödligheten i världen. Jag genomfors av en snabb rysning och blev blixtgråtig i ögonen när jag stod där i hörnet av parken och väntade på Karin medan jag blickade ut över havet av mammor som tagit sig dit för att visa sin solidaritet med andra mammor. Så här på internationella kvinnodagen vill jag passa på att påminna oss om hur jävla fantastiska vi är, vi ladies. Vilka väninnor vi är till varandra! Vilka stöd! Som vi hjälper varandra genom livet. Genom karriären. Genom kärlekstrasslen. Vilken skön humor vi besitter. Och vilka stora hjärtan. Vilka uppoffrande själar vi har. Vilka älskande inren vi är. Och kloka också. Omtänksamma. Och storsinta. Generösa. Jag har fått hänga med så många underbara brudar i mitt liv. Min mamma. Min svärmor. Min mormor och mina systrar. Elisabet. Mina helt sjukt coola vänner. Och jag kan ärligt säga att jag inte vore ett skit utan dem. Inte ett jota. De har gett mig trygghet, skratt och famnar att gråta i. De har gett mig en karriär (tack Annika), goda råd och delat med sig av sina erfarenheter. Liza Marklund har skrivit en bok som heter Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra. Jag har inte läst den, men jag älskar titeln.
