Fråga mig inte hur det gick till, men på något vis har jag varit hemskt duktig på att övertyga mig om att det var semester idag. Har inte ägnat en tanke åt jobb, utan bara uträttat trevliga ärenden och lunchat med min söta, fina väninna som jag inte träffat på alldeles för länge. Hon är höggravid och har varit det ungefär sedan hon fick reda på att hon var på smällen. Lite som en chock, eller ja, som en jättechock snarare, konstaterades det att hon väntade barn när hon var i vecka 18. Tänk vilken grej va? Att inte planera att få barn och sen få veta det så sent. Vilken kort startsträcka att vänja sig på. Själv behövde jag varenda liten en av mina 35 veckor eller vad det var som jag visste att jag var gravid. Hade ändå svårt att fatta att det faktiskt var sant. Men lilla väninnan verkade hur cool och samlad som helst. I övrigt strosar jag nu för tiden så gott som dygnets alla timmar runt i mina fina second hand-shoppade träskor. Har letat ett tag i butikerna efter den perfekta bruna nyansen. Och så hittade jag dem begagnade. Färdigingångna och allt. Träskor är ju annars ofta förknippat med två veckors helvete innan de börjar sitta så där skönt som man vill att de ska. Träskorna matchar jag med smala, slitna svarta jeans och stickad tröja, eller som idag med grå Falke-strumpbyxor (för övrigt de bästa strumpisarna jag nånsin haft, värda varenda krona), vit tunnstickad tröjklänning, ljusbrun mockakavaj och massor av bamsestora accessoarer i silver. Och allt det här borde jag så klart ha en bild på. Men det har jag inte. Dåligt.
