Jag har alltid älskat att second hand-shoppa. Men ju äldre, borgerligare, präktigare, morsigare och tråkigare jag blir, desto oftare kommer jag på mig själv med att känna "mjuäääähhh" när jag möts av den där distinkta second hand-affärsdoften. Och kläderna jag förr kastade mig över, köpte med mig hem och använde utan att ens tvätta innan (ja, det hände) håller jag numer försiktigt i en liten nypa innan jag bestämmer mig för att "nej, jag tar nog inte den. Heller" och sedan planerar jag in nästa toalettbesök så att jag snabbt kan tvätta tassarna grundligt (köpa begagnat på Blocket och Tradera och liknande är dock en helt annan sak. Helt osnuskigt. Det är bara den dammiga second hand-affärsdoften jag blivit lite känslig med). Detta till trots åkte vi ändå till megastora och urhärliga Rose Bowl Flea market (vilken jag art rekomenderar ett besök om ni är i krokarna. Andra söndaen varje månad) idag (och där har jag ju varit förr). Lite för att jag är i full färd med att leta second hand-kläder till en vintagebutik hemma i Sverige, men också för att jag kände att nu får jag väl för fan skärpa mig. Jag är ju typen som får puls av loppisar. Egentligen. Och jag skärpte mig faktiskt! Det gick så fruktansvärt bra om jag ska vara ärlig. Jag köpte både klänning, byxor och en väska till mig själv. Och hittade massor av annat fint till den där butiken. Tillbaka till väskan förresten. Jag har haft i bakhuvudet en väska i ljus läderfärg som är lite större. Som en läderpåse ungefär. Som man kan packa med lite extrakläder till barnen i plus matsäck och annat bra-att-ha. I mitt huvud visste jag precis hur den skulle se ut, och tänkte att om jag hittar den får den vara värd sin slant. Och då var jag inställd på Barneys och sånt. En många många hundradollarsedlar-väska trodde jag det skulle behöva bli. Men shoppinggudarna ville annat, för jag hittade väskan på loppisen! Och den kostade tjugo dollar och var EXAKT vad jag var ute efter. Plötsligt händer det. Som man brukar säga.
