Åt söndagmiddag med min fantastiska kompis Karin Jihde och min kära kära vän Andreas Lundstedt igår. Innan det svängde jag förbi min väninna sedan femton fina år, Miranda Sigander. Och även om det är lätt att vara lite pragmatisk och tänka att vi ses ibland ändå och hörs ganska så ofta - och vädret därborta i LA är ju så skönt och det är fint att slippa mörkret och kylan så... Det känns deppigt att snart åka tillbaka och inte ha tillgång till de där människorna man gillar så mycket hur man vill. Nu är det väl inte ens säkert att vi setts speciellt mycket oftare ens om vi bott i samma stad (jo, det hade vi nog iofs) men ändå. På det viset känns det lite deppigt att åka tillbaka. Vad som däremot inte är ledsamt är att jag snart får träffa Mulle och Bulle. Eller Rille och Ralle. Mumme och Puppe. Ja men de har så många namn mina små galningar där borta och nu vill jag vaaaaa med dem. Och med Per. Snart så! På tal om galning - så håller Per på att bli galen eftersom Bonnie nu i en veckas tid med en dåres envishet tjatat förståndet ur huvet på honom gällande hästar till Minecraft. Hon vill ha hästar i sin Minecraft. Hur fan fixar man det?
