Men vi är så vana. Så inkörda. Så blinda att den här skiten blivit norm. Det normala. Vi ifrågasätter det inte ens. Jag tänker ofta på den här lilla notisen och citatet. Vidden av den makt vi inte har. Hur det påverkar oss. Vår värld. Våra döttrar. Det går liksom inte ens att diskutera eller se på olika sätt. Det är liksom fakta. Ingen annan kommer någonsin kämpa för att ge oss kvinnor rättvisa. Räkna inte med det. Räkna inte med männen. Det är bara upp till oss.
