Jag insåg att mina sömnproblem verkligen var problem - när jag en gång satt och väntade vid ett trafikljus och skulle göra en knepig vänstersväng och jag kom på mig själv med att tänka att det ändå vore lite skönt om jag krockade, för då skulle jag kanske hamna på sjukhus? Kanske bli nedsövd? Och äntligen äntligen få vila lite. Då hade jag sovit riktigt riktigt dåligt i gissningsvis 7-8 år. Sedan Rio föddes ungefär. Har aldrig haft några större problem att somna, men vaknade vid 2-3 och låg vaken i timmar utan att kunna somna om; för att sedan sova någon timma innan det var dags att gå upp. Det kom perioder på ett år veckor när jag sov bra, men ganska snabbt vände det igen. Det enda som funkade hyfsat var en allergimedicin, men den blev jag å andra sidan helt trög av dagen efter, och att lyssna på något för att somna om. Men sömnen som kom då var ändå inte tillräckligt. Inte den där djupa sköna. Inte den där utvilade känslan man får när man sovit 6-7 timmar i sträck. Det var alltså ytterst sällan jag sov mer än två timmar på raken. Det var till slut fullkomligt olidligt. Det sista året innan jag började ta tag i sömnproblemen var jag som en zombie och kunde liksom bara överleva. Hade noll energi över för något extra. Usch. Kul var det inte! Man kan ju undra hur man kan låta det gå så långt, det är svårt att förklara; men på dagarna vill man liksom inte ens tänka på skiten. Man vill bara leva och vara normal! Och på nätterna har man ju fullt upp med att vältra sig i ångest så där händer inte speciellt mycket produktivt som skulle kunna ändra sakernas tillstånd heller. Nu är jag verkligen ingen expert; och har fortfarande perioder när jag sover riktigt illa. Men det senaste 1,5 åren har ändå varit enormt mycket bättre! Vad jag gjorde: 1. Hade KBT-samtal med fokus på min sömn. Varje vecka i något halvår höll vi på, det var så skönt att lägga över ansvaret på någon annan. Till slut var det min kompis Johanna som satte ihop mig med en terapeut. Trots att jag var så less på skiten kunde jag liksom inte ta mig för att göra något åt det. Men i kbt-n fick jag uppgifter och fokus på problemet och då var det lättare för mig att sluta stoppa huvudet i sanden också. 2. Jag lärde mig ett par saker som verkligen funkade för mig: Alla kan sova! Det läste jag i en oändlig massa rapporter och böcker om sömn. Alla kan sova! Ha! Då går det ju. Då är jag inte ett lost case. Alla kan sova! Bara den insikten släppte en massa spärrar hos mig. 3. Inga skärmar what so ever i närheten av sovrummet: i sovrummet gör man ingenting för utom att vila (och ha sex). Här är alla sömnforskare helt ense! Och jag kan bara hålla med. Att helt släpp den lilla värld som telefonen rymmer och bara kapitulera inför allt man eventuellt kommer missa är så skönt! 4. Natta dig själv. En timma innan läggdags börjar proceduren. Ta på sköna kläder. Lite krämer i ansiktet. Smörj in fötterna. Lyssna på bra musik. Ge dig själv lite tid att smälta tankar och bara vara. Meditera gärna! Appen Calm är fantastisk. 5. När du är lugn och samlad efter självnattningen ser du framför dig hur en riktig supersovare nu ska gå och lägga sig. Alla kan sova! Här kommer en som ska sova riktigt gott och riktigt länge, brukar jag tänka när jag kryper ner i sängen. Det handlar löjligt nog så mycket om inställning det där med att sova. Ser du en riktigt jävulsnatt med en massa vaken tid framför dig, så blir det förstås så. Kan du se och på riktigt tro på en lång skön sömn så ökar sannolikheten för att det ska bli så. 6. Djupandas. Innan du somnar och om du vaknar på natten. Andas. Räkna till 4 medan du andas in stort genom näsan. Håll andan och räkna till 8. Släpp långsamt ut luften medan du räknar till sju. Upprepa. Upprepa igen. Efter ett tag går det kanske att lätta lite lite på somligt av de här rutinerna, men jag märker direkt att sömnen påverkas när jag slarvar, men då är det ändå skönt att veta att jag kan ta mig tillbaka till normalsovande om jag vill. Nästa steg och dröm är att kunna göra så här som Remy gjorde idag: kröp upp i sängen och sov en rejäl tupplur mitt på dagen! (Dock inget den som kan men har svårt att sova på natten ska ägna sig åt!)
