Gott nytt år på er! Hoppas att ni firat ordentligt och är lika skönt dagenefter-sega som vi varit idag. Jag gillar förstås själva nyårsafton med fantastisk mat, dryck och party, men jag undrar om inte dagen efter är ännu bättre. När man slöar runt med sina kompisar och barnen, i pyjamas hela dagen och toppar med världens godaste Mariestads-pizza. Nu sitter vi i bilen på väg mot Stockholm igen. Det har blivit en del bilåkande den här helgen. Förut brukade det vara tortyr. Bonnie hatade att åka bil. Gallskrek och klagade över träsmak i rumpan hela tiden. Men så bytte vi ut den gamla ärvda barnstolen mot en ny Brio Zento (som är fantasisk, inte minst för att den är vändbar och Bonnie kan fortsätta sitta i den också när hon blivit stor nog att åka framlänges), skaffade en bra dvd-spelare till bilen och laddade mobilen med en massa appar. Och nu jäklar är går det nästan så gott som gnällfritt. Skönt. Väldigt skönt. All den här underhållningen och säkerheten våra barn lever med. Jag säger inte att det var bättre förr. Absolut inte. Men det är rätt komiskt att tänka på vilken skillnad det är. Min pappa hade en Mercedes som inte ens hade bälte. Knappt baksäte. Man fick ligga bak på hatthyllan. Inte jättesäkert direkt. Min svärmor minns hur hon brukade åka med sin mamma och pappa till Hälsingland varje sommar när hon var liten. Vägarna och bilen var dålig. Det tog låååååååång tid. Och någon form av underhållning var det ju knappast tal om. Dvdn var ju liksom inte uppfunnen då... I baksätet härjade väl svärmor och i framsätet satt föräldrarna och kedjerökte under den sju, åtta timmar långa resan. Inga konstigheter, ha ha. Jösses. Å andra sidan. Vad kommer våra barn förfasas över när de är fyrtio? "Tänk, när vi var små åt vi genmodifierad och giftbesprutad mat. Inga konstigheter, ha ha."
