Att man har huset hemma alldeles för sig själv händer ju liksom inte. Men igår hände det. Barnen var hos sin mormor och Per på vift på annan ort - och jag kände mig nästan pirrig inför att vara alldeles själv hemma. Hade dessutom sett fram emot middag och en kväll på stan. Vad som heller inte händer är att man blir SJUK när man nu råkar ha en av dessa sällsynta ensamkvällar. Magsjuk dessutom. Så det som skulle blivit em fräsig kväll on the town, blev en tycka synd om mig-själv kväll under täcket. Men nu har jag sovit tolv timmar och känner mig - nästan, eller ja, i alla fall i jämförelse med i går - som ny. Vill övrigt påpeka att jag tycker att det här med att bli magsjuk på sommaren verkligen, verkligen INTE känns vare sig okej eller rättvist. På vintern är man ju liksom mentalt... redo. Men sommaren ska ju för fabian vara en frizon från det där. Inte schysst magsjukan, hör du det! Hoppa på när man tror att man är safe.
