Så här skriver A-mamman i en kommentar (och ni är flera som ställt liknande frågor!) "Jag ser sedan fram emot ett mastigt och saftigt inlägg där du berättar mer om flytten; hur det känns, hur alla trivs, hur det gick med skola och förskola, hur det är med aktiviteter för barnen, vad de saknar, hur ni gjort med huset i Farsta m.m. Om du har tid och lust alltså :)" Okej! Ska försöka att inte bli allt för långrandig - men så här, jag hade en bra magkänsla inför flytten och sammantaget tycker jag att det känns ännu bättre än jag vågat hoppas på faktiskt. Barnen är ju ganska så amerikanskt skolade socialt, så de har inte haft några problem alls faktiskt att komma in i sina nya klasser: De saknar sina vänner förstås, massor! Det gråts lite ibland, men oftast gillar de Sverige och vårt nya liv. Själva Kalifornien har de inte saknat så mycket än. Men det kommer kanske! Ibland tänker jag att de vill flyttat tillbaka dit så fort de är myndiga. Stackars mig. Får väl flytta efter då som en annan galen morsa helt enkelt? Ett väldigt bra trick visade sig vara att slänga in barnen i de lokala fotbollslagen. Där är gemenskapen supertight och på så sätt har de snabbt blivit en i gänget liksom. Remy är så liten (och stackars tredje barnet som man liksom glömmer lite...) så det är svårt att säga hur det känns för honom. Han saknar sin kompis Ryder jättemycket och längtar så efter att hitta en ny BFF i Sverige. Jag tror att han är lite chockad över svenskheten faktiskt. Van att babbla med chatty amerikaner hela tiden, och så stöter han bara på blyga och småtrumpna svenskar. Han fattar helt klart inte grejen med där lite tysta svenska. Huset i Farsta ja! Det hade ju varit ett alternativ att flytta tillbaka dit förstås. Hade några av mina absolut bästa år i livet där! Precis vid badstranden och bastu och allt fanns det. Ja ni hör, jag blir helt sentimental! Men det fanns också en stor poäng i att börja om på nytt. I en ny stadsdel och annat hus. Lite väl mycket av ett mindfuck att bo i Kalifornien i sex år och sedan komma tillbaka till exakt samma liv? Typ? Det var så vi resonerade iallafall, och vi trivs superbra i Enebyberg så det var kanske rätt! Lite svårt att gissa vad det är ni vill veta här - men skjut på med fler frågor nedan så svarar jag!
