Jag antar att många av er har fullt upp med att semestra och ha det härligt, precis som oss. Per jobbar i och för sig, men han får vara med på kvällarna och helgerna vi andra har fullt upp med att lata oss. Så mycket man nu kan lata sig i sällskap av fyra barn där den äldsta är fyra. Bästisarna Kristin och Patrik är här med följden att jag håller på att äta ihjäl mig. De är ju hemskt matintresserade och sjukt duktiga de där två och jag ser till att smussla över matansvaret på dem. Vilket ingen verkar direkt klaga över. Mer om maten vi äter och de lagar får ni förstås på Kristins blogg. Vad jag vill säga med detta är väl egentligen att blogghjärnan går på lite halvfart just nu. Därför får ni här lite osorterade bilder från de senaste dagarna. Jag blandar och ger helt enkelt! Här är vi i Santa Monica och det är tydligen inte bara matlagningen vi lagt över på gästerna. Även barnsköteriet har de fått. Alla badar. Utom Bonnies och Rios badkruka till mamma som sitter på stranden och tänker på glad hon är över att slippa. Himla mysigt med strandpicknink. Medan de andra badade umgicks jag med innehållet i den där lådan. Man kan liksom se hur jag sitter och försöker se lite avslappnat cool ut, en kollar man närmre är det lätt att lägga märke till att vad jag i själva verket gör är att kasta lystna blickar mot hummusen. Bibbi kör en sumo på Bonnie. Ibland blir barnen trötta och då måste man kanske bära dem. Somliga använder specialgrepp. Sen har vi turistat en sväng på Hollywood boulevard. Bland stjärnorna i trottoaren och runt Dolby theatre. Barnen fick ballonger. Rio tappade sig. Fick en ny. Tappade den också. Det kom vild gråt. Sen kom Mimmi pigg och ville ha en kram. Sedan skulle hon ha betalt för den kramen. Och det var Kalle Anka-figurer och Human beatbox och aspirerande men inte så lyckade musiker och säkert miljoner ficktjuvar på jakt efter just min väska. Efter fjorton nervösa sammanbrott lämnade vi 40 minuter senare platsen. Men nu har de gästerna sett skiten i alla fall. Vi har blåst såpbubblor, men när man blåst och blåst och blåst och det aldrig blir någon bubbeljävel, ja då är det faktiskt nästan så att man ger upp. Men skam den som osv. Och vi andra som inte blåser bubblor får? Ja. Chardonnay förstås.
