Det handlar om att vara lycklig över det man har. Även om livet inte varit "perfekt" (varken för mig eller Per, ingen av oss är födda med silversked i munnen precis, även om allt här förstås allt relativt, man får väl ändå påstå att 99,9 % av alla som föds i Sverige har en stor jävla silversked i munnen i jämförelse med alla små barn som blir till liv i stora delar av övriga världen) kan man i mångt och mycket välja att se det som är bra. Tur handlar om att födas i ett land där vi får tillgång till skola och skolmat varje dag, där det finns fungerande sjukvård. Tur är också att få två barn som är friska och mår bra. Men tro mig - jag är sjukt beredd på att allt när som helst kan braka samman - och det gör mig extra mån om att fylla livet med så mycket bra det bara går och att försöka njuta av det fina som finns i varje dag. Men utöver turen finns det faktiskt en hel del man kan påverka med sina liv. Och det är det jag menar med att skapa sin lycka. Jag hade inte varit mindre lycklig om vi varit kvar hemma i Farsta, eller om jag aldrig flyttat från Mariestad om det nu var den platsen som fick mig att må bra. Det finns alltid omständigheter som försvårar, men det finns också alltid valmöjligheter. Så länge man är frisk finns det alltid en möjlighet att ta ansvar för sitt liv. Min pappa var föräldralös som tioåring. Hans mamma var sjuk och gick bort, kort därefter hängde sig hans pappa. Mycket alkohol inblandat i allt det där också. Lite senare i livet fick han en underbar men svårt handikappad och sjuk dotter (min syster alltså) - och med allt detta och mycket mer sammantaget skulle man ju verkligen kunna ge honom rätten att vara besviken på livet. Och det är väl inte så att han alltid är sprudlande lycklig eller att saker och ting tas med en klackspark - men pappa har aldrig, aldrig sett sig som ett offer. Inte utåt i alla fall. På det viset är han en förebild för mig. En kämpe som på något sätt fått allt att funka och som skapat sig ett bra liv trots en massa skit. Alla har vi vårt bagage - tyngre eller lättare, men vi bär alla på grejer. Och det är klart att allas liv ser olika ut, och att alla har olika förutsättningar - men ibland ska man kanske sluta stirra sig blind på vad andra har och man själv inte har, och istället skapa något som får en att må bra inom ramen för sitt eget liv och sina egna drömmar.
