Något av det bästa som hänt mig på senare tid är att jag tagit upp ridningen igen. Eller ja, ridningen är inte lika mycket grejen för mig som det att få vara med hästar. Smittas av deras lugn och bada sig i deras kloka blickar. Red när jag var liten och trots att jag kan vara både hetsig och tävlingsinriktad så har jag aldrig känt så med hästar. Det har alltid fått vara en kravlös och prestigelös zon och jag tror det är därför jag älskar det så mycket. Nu har Peppe hittat världens mysigaste stall, som drivs av en helt otroligt härlig kvinna, som gärna vill att vi kommer dit och motionerar hennes vackra hästar lite då och då. Kan ni fatta vilken dröm? Tänk om mitt 12-åriga jag visste att jag skulle få rida omkring med en bästa vän i bergen, precis ovanför havet på en vacker svart häst. Galoppera upp för backar och skrika av lycka för att känslan av frihet är så stark att den liksom tar över hela kroppen? Och att det finns alpackor på farmen gör inte precis det hela sämre heller! Så här drömmer jag om att leva en dag. På en vacker plats, med djur, lugnt tempo, växthus där jag odlar mina egna grönsaker. Men än så länge duger detta ställe mer än bra!
