Det var inte självklart att skaffa ett tredje barn, det var det verkligen inte. Men så hände det att jag blev gravid ändå. Och när jag några veckor in i det här nya och fortfarande var lite känslomässigt all over the place, började jag undra om detta kanske ändå inte varit en ovanligt slarvig idé. För det kan ju vara så just på den platsen i livet och när det gäller barn, att man vet vad man har och älskar sitt liv som det är, men inte riktigt kan se vad man eventuellt får? Och bara tanken på att riskera det som finns kan vara alldeles outhärdligt läskig och svårt. Allt började gå så smidigt med Bon och Rio som var fem och tre - att kasta in en nyfödd bebis och ställa allt på ända framstod helt plötsligt som den största risk jag någonsin tagit. Det gick så långt i mitt nygravida grubblande att jag till slut sa till Per att jag inte var säker på om jag kunde eller ville ta mig igenom den här graviditeten. Oj då, sa han, en sen kväll i vad jag tror var maj. "Vi sover på saken och pratar mer i morgon". Sen gick vi och lade oss. Vi var i Sverige och mot tidsskillnaden i USA där vi hade vår barnmorska, hade det när vi vaknade trillat in ett mail. I ämnesraden stor det med versaler och flera utropstecken: IT'S A BOY!!! Resultatet från blodprovet som avslöjade könet hade kommit. Från den sekunden fanns inga tveksamheter längre, och jag kan ibland frustrerat undra vilken gud jag ska tacka för att det där mailet kom just då och när jag behövde det som mest. Inte för att det att det var en pojke spelade roll, men helt plötsligt var allt verkligt och jag knöt väl an i ett första stadie där, till den här människan som skulle bli Remy och som fyller fyra år idag. Herregud vad vi älskar det här barnet. Han är så konstig och speciell och egen och kufig och så fruktansvärt rolig och omtänksam och totalt ofiltrerad och så oskyldig och så vansinnigt fokuserad och så väldigt, väldigt hjälpsam. Född en liten arbetsmyra och vill alltid, alltid stå till tjänst. Han har laddat för sin födelsedag och frågat varje morgon i två månader: ÄR det min födelsedag idag? Och nu hände det. Per har hängt flaggor, som är hans största intresse, från hela världen runt hela huset och den totalt ofiltrerade lyckan när han smög upp i morse och såg detta, skulle bota all världens elände om den kunnat konserveras på burk. Jag är så gränslöst glad för att han kom till oss, fastän vägen hit varken var rak eller självklar. Remy, din energi och ditt sätt att få varenda människa som träffar dig att le och känna sig sedd, är själva essensen i den du är och jag hoppas att du vårdar och bevarar den kraften genom livet. Att få vara din mamma är att ha dragit den största vinstlotten i livets osannolika lotteri och det går inte en dag utan att jag ödmjukt och med största respekt för ödet känner oändlig tacksamhet för att du är här.
