Nä hörni, nu börjar jag känna mig redo för skolstart. Barnens alltså. Tre veckor ledigt blir ju förstås snarare "ledigt" för mig - och precis innan det hade de höstlov en vecka och så var skolan stäng några dagar på grund av bränderna som härjade i Bel Air. Vi kort sagt umgåtts. Rejält. Och det är förstås mysigt och allt det där men aldrig har jag väl varit mer taggad på Excel-filer och annat som jag vanligtvis tycker är trök. Idag pep vi till svenska konsulatet i San Diego, två timmar söderut, för att hämta upp Bonnies pass och ordna med Remys svenska medborgarskap. Konsulatet var ett litet kontor i en byggnad där utsikten var maffig. Lunch från en food truck utanför konsulatet: kryddiga pommes med fetaost och tzatziki. Så genialiskt enkelt och gott! Stannade i en liten kuststad och laddade bilen på väg hem. Älskar de små städerna längs med havet söder om LA mot San Diego. Så lugnt, stilla, vackert och välmående. Alltid ett visst mått av kaos när vi är inte och rör på oss. Per var inte med heller, för han jobbade, lyckosten. Vi åkte redan vid sju på morgonen och barnen klev rakt ut i bilen i pyjamasen. Per hade packat små frukostlådor åt dem, och att sitta i bilen, med en picknick i pyjamas med sitt täcke och kudde medan solen långsamt gick upp tyckte de var nästan outhärdligt mysigt. Hemma igen. Emo-unge-Rio ligger som vanligt med sitt livs stora kärlek - hittehunden Goldie - i ett hörn och småsurar. Allt i sin ordning med andra ord!
