Förra fredagen drabbades vi av, vill inte säga Manskommunikation men nu gör jag det: Manskommunikation. Vi var bjudna på drinkar hemma hos några kompisar, Per och snubben i den andra familjen hade "kommunicerat" om saken. Per meddelade att vi skulle dit tidigt, dricka någon drink och sen hem igen innan det blev sent. Känns som att det kan ha funnits en del fria tolkningar där för när vi dök upp så där tidigt som utlovat, med badbollar, simpuffar, såpbubblor och i myskläder mer eller mindre, och Britney-tofs på huvudet, så kändes det ganska snabbt att vi haft lika olika bilder för kvällen i huvudet. De oerhört härliga värdarna var förstås hur coola som helst med att vi dundrade in med ungar och semesterpackning värdig en charter-resa, men när vi först såg den otroliga (och stora!) buffén som började bullas upp, och när övriga gäster trillade in (minst en timma efter oss, vi var som sagt ti-di-ga) uppklädda (och definitivt utan barn i släptåg) på Oscars-nivå typ - var var vi liksom odd man out på festen. Lufs-gänget från The Valley. Passade i och för sig Remy fint. Han är inte den som bangar att prata hål i huvudet på nya bekantskaper, så nu vet sedan i fredags både Marcus Schenkenberg, Dolph Lundgren och övriga festdeltagare, mer än de kanske önskat om Triceratops, Carnotaurus, velociraptors och cirka 100 dinosauriearter till. Aja. Den här fredagen håller vi oss hemma i soffan som vanligt istället. Kanske bäst så.
