I år är första gången nånsin som jag ska fira jul hemma. Hemma hos mig. Hos oss. Med min alldeles egna familj. Det känns väldigt stort. Och väldigt, väldigt bra. Vi hade aldrig riktigt några jultraditioner när jag växte upp, och nu när jag själv har barn är jag plötsligt hungrig som en varg efter att skapa egna. Att julmysa så där som jag sett och hört andra göra genom åren. På julafton kommer det ett gäng damer hit, Pers alla damer (mamma Anita, moster Ylva, Elisabet, Debby och Bellan) och idag strök vi, jag och Per tillsammans med en svinsur Bonnie, runt med en meterlång inköpslista i Söderhallarna och kånkade sen likt rovdjur som varit på jakt hem korvar, skinkor, ostar, vörtbröd, tryfflar, julkaffé, brysselkål, valnötter och en osannolik massa andra godsaker till vårt gryt. Och sedan har jag ägnat kvällen åt sortera in allt i skåp och lådor och sedan släppa loss min mest husmoderliga sida och göra pressgurka och lussekatter. Och i morgon blir det skinka. Min allra första. Håll tummarna! Det kan vara så att jag är lite överpeppad, men hittills älskar jag den här julen - och att fira jul så här på riktigt över huvudtaget - att jag aldrig riktigt vill att den ska vara över.
