Ah! Per är ju Mr Birthday boy imorgon - och jag som hade öronmärkt någon timme på torsdagen och kanske en liten extrasväng på fredagen åt att köpa de där presenterna åt honom. Men så ligger jag hemma och är krasslig. Fortfarande! Och bara tanken på att knata runt i city får mig att svettas ymnigt. In-te redo för någon sådan strapats idag. Tänk om man kunde göra som när man var liten med presenterna? Så där som Bonnie håller på nu. Ni vet, man slog in något som redan fanns hemma, en kär favoritpryl, och vips var presentdilemmat inget dilemma längre. Jag skulle ju kunna slå in... fjärrkontrollerna till exempel? Tänk om de är borta i kväll när han kommer hem från jobbet. Vad han skulle leta! Och undra! Dra sig i håret och vanka omkring och pusta "nää, jag fattar inte var fjärrkontrollerna är. Det är så konstigt! De var ju här i morse!". Och sen imorgon bitti - vad tror ni ligger i paketen från mig om inte just fjärrkontrollerna. Hur glad skulle han inte bli då? Lättnaden över att inte behöva grubbla över det något mer! Ja. Det får nog bli något sådant, för jag kan verkligen inte komma på hur jag ska lösa det här till imorgon bitti. Inte för att Per inte skulle förstå om det inte blev några presenter, utan mest för att jag själv hade blivit så fruktansvärt besviken om jag inte fick paket på min fölsis. Men så är jag också extremt barnslig med det där.
