Hörni det här med PMS, det är ju inget som precis lättar med åren, det har vi alla märkt. Och även om det är vad det är med det fysiska så väl som psykiska måendet, har jag funderat lite runt om och ifall. Tänk om vi levt i en matriarkal värld där kvinnor var normen och resten av världen fick böja sig efter oss? Om mensersättning var standard för yngre tjejer, om förlossningsvården alltid var prio ett, om våldtäkter helt enkelt inte hände och om PMS med bara några små lingvistiska medel gick från helvetsdagar till kraft-tider. För jobbigheten åt sidan; tänk om vi inte haft PMS? Tänk så många surdegar i relationer som aldrig fiskats upp till ytan av en kvinna som äntligen fått nog? Så många grannar som envisas med att spela för hög musik som inte fått sina fiskar varma. Så många urusla chefer som aldrig till slut fått sanningen levererad av en kvinna vars bägare runnit över. Tänk om vi fått medicin för det som gör ont, och hjälp med det som är svårt i PMS och respekt för den KRAFT som drar tag i oss under de här dagarna? Tänk om vi inte tillät oss att ätas upp av eländeskänslorna utan istället lät oss fyllas av Power Mode Syndrome? Tror fan jag är nåt på spåren.
