Det finns väl en anledning att tiden mellan 16-18 på eftermiddagarna ofta får diverse inte så charmiga smeknamn. Hungriga barn och lika hungriga och trötta föräldrar som ska ha mat nu, nu, nu (ska bara laga den först!) samtidigt som allt annat som måste hinnas med ska göras just denna tid. Jag menar. Man måste ju handla, även om allt sunt förnuft säger att det är kamikazeuppdrag att ta med två småttingar till affären när allt de vill göra är att klättra, tjattra och sätta sig på tvären. Ofta stupar man in i klockan sju-timmen när man äntligen får på pyjamas och kan börja den där lite mysigare nedvarvade tiden innan läggdags. Men idag var det ingen sån dag. Idag gick allt bara som på räls. Jag hade varit värsta duktiga mamman och förberett middag (tack så hemskt mycket för inspiration Kristin!). Och inte vilken skitmiddag som helst heller. Nej nej. Den innehöll rotfrukter. Bara en sån sak. Med middag redan kirrad kunde vi ta en lång promenad hem från dagmamman. Stanna i skogen och plocka ekollon och pinnar. Leta stenar. Äta middag i lugn och ro. Sedan bygga lite med klossar och hoppa i soffan innan vi bestämde oss för att bada alla tre (Per jobbar kväll i veckan så det var bara vi brudar). Och det var så roligt och mysigt att vi blev kvar i det ljumma vattnet jag vet inte hur länge, innan vi bestämde oss för att gå upp och Rio fick ligga och bita på en plastleksak medan Bonnie satt en stund i pyjamas och drack välling och tittade på tv. Under tiden hann jag städa undan, stoppa in tvätten och byta lakan. Och sedan. Brudarna somnade hand i hand i den nytvättatdoftande sängen och jag smet ner och hällde upp en stor skål med chips som jag nu smockat i mig. Herregud. Som i en film. Plötsligt händer det. Någonting gjordes väldigt rätt den här gången. Jag känner på mig att det har med matförberedelserna att göra. Hur som. Den här veckan jobbar jag morgon på Mix Megapol, som sidekick till Adam Alsing. Så ratta in kanalen i morgon bitti vetja! I morse var Peter Jöback gäst. Han är också ett Plötsligt händer det-case. Generna föll sig nämligen mycket väl ut i hans fall. Man kanske kan se honom på tv och konstatera att han är vacker, men i verkligheten, jösses, då är han så vacker att man inte kan sluta glo.
