Det är väldigt påtagligt hur känslorna för ens nyfödda barn mycket påminner om stark förälskelse. I början. Man kan inte riktigt förklara varför, man bara vet - hela kroppen säger att man hör ihop. Det där ständiga behovet av beröring. Att vara nära. Att veta att allt är som det ska. Och att man ibland liksom får en pang som sprider sig som varm, söt sirap från hjärtat och ut i kroppen när man plötsligt slås av insikten om att det är vi. Du och jag. Du är min. Åtminstone i just detta nu. Den där känslan av kärlek som liksom... känns. Fysiskt. Som värmer på insidan.
